På 1820-talet och 1923 pumpas gruvorna ur men ingen brytvärd malm påträffas någon av gångerna. 1989 samlas ytterligare några entusiaster i Loos för att utforska koboltgruvorna som varit en lockande men farlig lekplats för byborna i generationer, och många har nog fantasierna varit om vad som dolt sig under den mörka vattenytan över gruvan centralt i Loos.
Intresset från
ortsbefolkningen ökar
Gruvorna hade bara
varit inhägnade sedan 1970-talet. Dokument från 1752 talade om orter
på 15 meters nivå och dit tänkte man söka sig. När man väl kommit
dit var det dock alltför spännande att avbryta så arbetet forsatte.
Gruvorna visade sig vara mycket större än man anat.
En stor skara frivilliga ansluter sig och nu börjar ett omfattande arbete med att rensa gruvhålen. Hösten 1989 bildas den ideella föreningen "Loosgrufvan" bl.a. för att lättare kunna söka hjälp och bidrag.
Efter det att trappbygge och bergsförstärkning gjorts kan gruvan visas för allmänheten den 21 mars 1992. 3 maj 1993 påbörjas bygget av timmeröverbyggnaden som står klar 1995.